sayssara

En sak med mig som jag tror jag aldrig kommer kunna sluta med är att gå och lägga mig sent. Lägger mig alltid sent, senare än vad jag egentligen behöver. Jag är trött, men jag orkar helt enkelt inte sova. Från det att jag har bestämt att jag ska sova tar det säkert en timme innan jag ens har lagt mig i tillrätta i sängen. Vad jag gör där emellan är ett mysterium. Tiden bara rusar iväg ju! Kanske börjar jag borsta tänderna samtidigt som jag kollar igenom Facebook i mobilen. Kanske hittar jag något intressant att läsa som åtminstone tar 10 min av min dyrbara tid. Sedan ska sminket tvättas bort (om jag har något på mig). Navelpiercingen ska göras ren. Och sovt-shirten ska på. Kanske är det just därför jag drar mig så från att sova eftersom själva processen innan jag tillslut får sova är så jobbig?

När jag sedan väl ligger där i sängen, nöjd över att jag klarade hela "innansova-proceduren", vill jag inte bara somna. Utan nej, jag ska prompt ligga och fundera över livets alla gåtor, lyssna till tystnaden och inse hur öde jag faktiskt bor, kolla ut på mörkret utanför, lägga mig på sidan, sucka, rulla över på rygg, lägga mig på sidan igen - fast den andra, höra musses snarkningar, ta upp mobilen, kolla klockan, lägga ifrån mig mobilen, stirra upp i taket, skrämma upp mig själv med hur många spindlar det bor i mitt rum som bara väntar på att få komma och skrämma mig, dra täcket lite längre upp, blunda.

Och jag har nu räknat ut att jag åter igen ligger här i sängen sömnlös och att jag har använt ordet "sova" 6 gånger i denna text. Där kom den 7e.

Jag vet, ibland har jag inget liv. Godnatt