sayssara

(c) www.sayssara.blogg.se

Har gått och funderat över en sak i ett par dagar nu. Eller ja, egentligen nästan hela mitt tvåsiffriga liv. Och det är att jag är blek. Jag är blek på sommaren och ännu mer blek på vintern. Kan få lite färg om jag verkligen ger mig faan på det och lägger mig och pressar, men det har jag varken tid, ork eller lust med, någon längre stund iaf. Så jäkla orättvist att jag fick alla de dåliga generna i min familj. Är blek, har dåligt hår som aldrig vill växa och är lång. Medan alla andra blir bruna hur lätt som helst, håret växer fort som satan (speciellt på syrran) och dem är alla lagom långa. Man skulle kunna tro att jag är adopterad..  

Men jag bestämde mig iaf för att göra som så många andra och besöka ett solarium idag. Så gick dit, växlade en hundring så apparaten klirrade fram en massa tior, stoppade i dem i den där apparaten, gjorde rent det som man ligger på, slängde av mig kläderna och skorna fort som tusan och la mig på plats redo. Såklart fick jag vänta hur länge som helst innan den sattes igång och någon skum kvinna började prata till mig. Sedan låg jag där. Tyckte att "det här var ju skönt, nästan som utomlands, fast ändå inte". Och när jag trodde att det bara hade gått två minuter var det plötsligt klart och allting slocknade och stängdes av. Kollade direkt ner på troskanten för att se om jag fått någon färg, men tror det eller ej, var lika blek som innan. Vet att man måste sola ett antal gånger innan man kan bli brun, men det kommer jag inte orka eller ha råd med. Så idag accepterade jag för första gången att jag är blek! Imorgon kommer jag vara lika bitter om det igen, men men.. 

Nu ska jag sluta skriva på detta så ointressanta inlägg och gå och plugga ist. god baj